Det är mycket mer prao nu för tiden. Pryo hette det förr, på min tid, och jag pryade två gånger. Första gången var jag lika gammal som min dotter är nu och gick i åttonde klass. Då tänkte jag bli kock och var två dagar på en lunchrestaurang. Jag upplevde hygienen och mathanteringen som delvis ganska snuskig och bestämde att kock skulle jag inte bli. Min andra och sista pryo var som brevbärare och gjorde att jag fick jobb som lördagsbrevbärare under gymnasietiden. Posten delades alltså ut även på lördagar ända till 1987, från 1978 kostade det dock extra.

Denna vecka praoar min dotter som webbutvecklare hos mig. Det är nog hennes femte prao. Vi sitter med en bärbar dator vid matbordet. Hon tycker kanske ytan är mer intressant än koden bakom. Hon gör en webbplats om hästar, skriver om några favorithästar och tänker ha en journal eller dagbok där hon kan skriva in ridlektioner, skötsel o s v. Jag frågar om hon skulle vilja fortsätta med att utveckla en sådan webbplats även efter praon. Hon svarar ja, så jag registrerar en domän för ändamålet.