Vi skaffade katt förra året. Kaktus kom till oss då han var tre månader gammal i slutet av oktober. Han är en vanlig bondkatt, född på höskullen till ett stall på en bondgård i närheten. Den främsta anledningen till utökningen av familjen var att vi hade möss i huset under den kalla delen av året. Vi hade satt in manicker som gav ifrån sig ultraljud men inte sett någon effekt av dessa. Så det fick bli en levande musskrämmare.
Förra vintern var han fortfarande en kattunge men vi såg inga spår av möss inne. Vi hörde dem i väggarna förvisso. Nu i sommar har han bevisat att han kan fånga möss. Han har visat upp två husmöss, två sorkar och ett otal näbbmöss. Det värsta är när han släpper dem levande i köket.
För några dagar sedan kom han in med tre till synes väldigt pigga näbbmöss under en och samma dag. När de gömmer sig under köksmattan eller kilar under kylskåpet är det inte så kul. Numera är ytterdörren stängd för det mesta. Får se om jag kan snickra till någon slags nätdörr som släpper in luft men håller ute mössen. Tanken var ju att katten skulle se till att vi inte hade möss inne.
Ett av sommarens ännu oavslutade göromål är att flytta en oxbärsbuske. Projektet har kommit så långt att hustrun i början av sommaren grävde en grop för 
Katten låg mest och tittade på paddan. Emellanåt puffade han till den med tassarna. Det såg ut att vara med skräckblandad förtjusning katten ”umgicks” med paddan. Jag har inte sett några klor ute på katten. Paddan å sin sida verkar helt ignorera katten. Innan den första bilden här togs har katten legat en bra stund och kollat på paddan, som å sin sida suttit helt stilla. Så börjar paddan röra sig mot katten. Paddan kommer allt närmare och hade katten legat stilla så hade paddan klättrat upp på honom.